Känslan jag fick ifrån min plats var öppen på något sätt. En slags frihetskänsla. Allt vimmel och kaos som korsningen egentligen handlar om var också inbjudande och välkomnande. Den låter mig ta vilken väg jag vill.

Det händer saker ut och in i korsningen och känslan jag har är helt enkelt ”mycket”. Det händer mycket. Både på morgonen och kvällen. Det är aktivitet hela tiden.

Vingarna är också som ett slags träd med förgreningar. Känslan ifrån korsningen är just att allt som händer förgrenar sig ut någonstans.

Vingarna flaxar ut och in. Det kan vara ett vackert flaxande och det kan vara ett inte alls särskilt tilltalande flaxande.

De står för aktiviteteten på platsen. Ibland glider det som händer bara förbi, nästan utan att märkas. Vingarna bara glidflyger. Som en pustning. En utandning.Och ibland brakar det lös och tar över helt och hållet. Då flaxar de för livet

Oavsett så finns de där hela tiden.