Sten och äggmackan

5 minuter efter att jag satt ned fötterna på den stora busscentralen vibrerade det till i byxan. Upphetsning över att att kommit fram till Tanumshede? Blev jag verkligen så här pirrig av att ha kommit till centralorten i Tanums kommun? I så fall bådade det gott.

Näh, det var inte min kropp som reagerade av tonårsaktig förtjusning över att ha kommit fram till Tanumshede. Det var ett sms ifrån en sambo med nytt jobb. ”… blir väldigt svårt att få till det i morgon. Måste du vara kvar i två dagar??...”

Så här i efterhand var det kanske inte meningen att jag skulle vara kvar. Jag var kvar tills mörkret gjorde entré och efter det vete f-n vad som hade hänt.

Fick skräckfilm på mms av min Tanumshede-polare Maria och den fick mig inte att böna och be konduktören om att vända tåget på direkten.

Kändes som att jag kom undan i sista stund.
_________________________________________________________

Tanumhede är en märklig ort.
Den platsen jag blivit tilldelad likaså.
_________________________________________________________

Det är synd för folk är trevliga. Jag pratade med fler främlingar där än jag gör under en månad i Göteborg.

Dubbelfikan på det enda konditoriet längs min plats var genuin.

Kändes som att jag satt på Iris Café i ”Goda Grannar”. Väntade bara på att Sten (var det va?) skulle komma in och beställa sin äggmacka…

Har planerat ett nytt besök.

_________________________________________________________
Dags att smälta intrycken.