Alma sover och Ulrica är ute. Datorn har virus och min dos av kulturnatta består av att jag ringt och röstat på Idol-Christoffer som sjöng Baby I love your way. Ingen höjdarlåt men ruggigt bra kille. Skönt att vara 30 +. Nu får man sitta hemma och vara tråkig.
Försöker samtidigt krama ur det sista ur min upplevelse av Tanumshede. Svårt. Är lite ofokuserad och hamnar ungefär på samma ställe som tidigare.
På min bänk.
Att visualisera min upplevelse av platsen är inte helt smärtfritt. Det är krångligt.
Tänk om jag var lite mindre hämmad. Då kunde det blivit en hyfsad performance art ifrån min sida. Visualisera mina upplevelser av Tanumshede kroppsligt?
Tål att tänkas på.
2 kommentarer:
Hej Andreas. Jag har föjt din blogg och gillar verkligen ditt sätt att beskriva.
"Tänk om jag var lite mindre hämmad. Då kunde det blivit en hyfsad performance art ifrån min sida. Visualisera mina upplevelser av Tanumshede kroppsligt?"
Jag tror nog inte att du är såhämmad som du inbillar dig... spinn vidare p det spåret tycker jag.
(...och du vet, det kan bli vad som helst... en boll till exempel (fniss))
Hej du,
Tack! Roligt att höra.
Var nog lite skeptisk til att blogga ifrån början men har till slut kommit på att det är ganska skönt ändå. Kanske skall sitta som en installation med en laptop och blogga på utställningen...? Att jag ställer ut mig själv...?
Står jag där med en boll ändå så kan jag göra sån där gymnastik när man dansar med en boll... Vad tror du??
Hm. Kanske inte ändå. Jag tror att jag kanske t o m är mer hämmad än vad jag tror...
Skämt åsido, tack för förtroendet!
Skicka en kommentar