måndag 15 oktober 2007
Sätt fast de så hårt att de aldrig kan flyttas
Jaja, Tanumshede kommer nog att hänga med i tankarna ett tag till.
Om det här hade gällt förändring och inte en visualisering av mina intryck, så hade jag gjort om alla parkeringsfickor längs gågatan till små fickor att sitta i. Bort med bilarna och in med bänkar.
Sätt fast de så hårt att de aldrig kan flyttas.
Då kommer jag att sitta där och bara njuta av allt.
fredag 12 oktober 2007
Allt
Fick allt i dag.
Handledning, analys, och inspiration av klasskamrater. Och skratt. Skönt att tillbringa dagen med lite babblande uppe i skulptursalen. Tills analyserandet övergick i nakenchock.
Näh det gjorde det inte.
Hann även med ett besök på pedagogen. Var dock inte lika mysigt. Känns konstigt att bege sig dit sedan. Ryser lite när jag tänker på det.
Skall göra det sista i helgen. Det betyder placering av väldigt många pilar. Just nu är det skönt att ha klivit upp från bänken.
Jag kanske sätter mig ned igen någon annan gång.
torsdag 11 oktober 2007
onsdag 10 oktober 2007
Vitlök
Bilder på någon slags process.
Käkat fyra gigantiska vitlöksklyftor i hopp om att inte vakna med mer halsont. Det brukar funka.
Zlatan utanför Fifa:s topplista lika obegripligt som att jag i dag gick och köpte mer oasis. Skar av små bitar på samma sätt som man gör på kebabställen. Kändes som att det var det jag gjorde. Kommer säkert att tröttna på det snart men just nu är det fortfarande lika skönt.
tisdag 9 oktober 2007
Två bröder ifrån Manchester
fredag 5 oktober 2007
Baby, I love your way
Alma sover och Ulrica är ute. Datorn har virus och min dos av kulturnatta består av att jag ringt och röstat på Idol-Christoffer som sjöng Baby I love your way. Ingen höjdarlåt men ruggigt bra kille. Skönt att vara 30 +. Nu får man sitta hemma och vara tråkig.
Försöker samtidigt krama ur det sista ur min upplevelse av Tanumshede. Svårt. Är lite ofokuserad och hamnar ungefär på samma ställe som tidigare.
På min bänk.
Att visualisera min upplevelse av platsen är inte helt smärtfritt. Det är krångligt.
Tänk om jag var lite mindre hämmad. Då kunde det blivit en hyfsad performance art ifrån min sida. Visualisera mina upplevelser av Tanumshede kroppsligt?
Tål att tänkas på.
tisdag 2 oktober 2007
Sitt livs kärlek
Platsen jag har är verkligen ingen lyckad plats enligt mig men jag känner att den börjar etablera sig som en "plats" för mig. Jag har någon slags relation till den nu. Och undrar om den inte börjar smyga sig på lite...
Det är som när man hör en värdelös låt alltför många gånger. Man tycker inte om den men till slut sitter man där och märker att man omedvetet håller takten... Eller den enerverande snubben som aldrig ger sig i jakten på sitt livs kärlek. Han får nej hela tiden men han ger aldrig upp. Sitt livs kärlek får man ju kämpa för lite!? Tjejen som är objektet för hans uppskattning gör allt för inte uppmuntra hans beteende och tycker bara att han är en idiot.
Men till slut så vänder det. Helt oförklarligt så kan det göra det. Låten uppmanar till att hålla takten. Kille och tjej lever lyckliga hädanefter.
Och jag, jag börjar gi... Jag börjar gill-... Är det så att jag börjar gilla Tanumshede?!
Näh, det är det inte. Men jag har tänkt på det så mycket att jag har fått en relation till platsen.
Samma sak med låten. Samma sak med kärleken.
Konstigt att det kan vara så.
måndag 1 oktober 2007
Det borde vara tvärtom
Problemet är att platsen inte tar någon plats. Den blir överkörd. Den säger inget. Den står och hukar sig för besökarna. I stället för att vända sig utåt mot besökarna som kommer så vänder sig platsen inåt. Allt anpassas efter trafiken och parkeringsplatserna.
Det borde vara tvärtom.
Den säger inte ”Välkommen till Tanumshede, ta en paus och upptäck vårt lilla centrum. Här finns allt du behöver. Vi har en fantastisk historia och lite längre bort finns en plats som dessutom är med på Unescos Världsarvlista. Etc Etc.”
Den står mer och ursäktar sig; ”…Oj, vänta lite så ska jag flytta mig. Ursäkta att det ser så tråkigt ut. Vi har inte ansträngt oss för folk kör ändå bara igenom. Gör det du ska och åk hellre vidare till något av kustsamhällena. Det finns bussar längre fram".
Man har liksom redan innan man kommit till centrum fått förklarat för sig att här är inget att se.