Sätt fast de så hårt att de aldrig kan flyttas

Klar med gestaltningen. Känns okej. Men det skulle ju inte vara några problem att spinna vidare heller.

Jaja, Tanumshede kommer nog att hänga med i tankarna ett tag till.

Om det här hade gällt förändring och inte en visualisering av mina intryck, så hade jag gjort om alla parkeringsfickor längs gågatan till små fickor att sitta i. Bort med bilarna och in med bänkar.

Sätt fast de så hårt att de aldrig kan flyttas.

Då kommer jag att sitta där och bara njuta av allt.

Allt

Fick allt i dag.

Handledning, analys, och inspiration av klasskamrater. Och skratt. Skönt att tillbringa dagen med lite babblande uppe i skulptursalen. Tills analyserandet övergick i nakenchock.

Näh det gjorde det inte.

Hann även med ett besök på pedagogen. Var dock inte lika mysigt. Känns konstigt att bege sig dit sedan. Ryser lite när jag tänker på det.

Skall göra det sista i helgen. Det betyder placering av väldigt många pilar. Just nu är det skönt att ha klivit upp från bänken.

Jag kanske sätter mig ned igen någon annan gång.

Host host

Host host. Andreas Belanner 740510-4862

Vitlök

Bilder på någon slags process.

Käkat fyra gigantiska vitlöksklyftor i hopp om att inte vakna med mer halsont. Det brukar funka.

Zlatan utanför Fifa:s topplista lika obegripligt som att jag i dag gick och köpte mer oasis. Skar av små bitar på samma sätt som man gör på kebabställen. Kändes som att det var det jag gjorde. Kommer säkert att tröttna på det snart men just nu är det fortfarande lika skönt.

Två bröder ifrån Manchester

Har hittat något otroligt skönt. Efter handledning spann jag vidare på mitt spår om att inte hitta någonstans att sätta sig ned. Dels för att jag inte hittade något att sitta ned på och dels för att jag inte kände mig inbjuden att göra så. Har jobbat med pilar och riktningar då det hela tiden under mitt besök drog i en att fortsätta vidare. Inget sa till mig att stanna utan jag drogs åt andra håll.

Gick till en blomsteraffär och frågade efter ”sånt-där-skumgummi-som-man-ni-vet-eh-typ-har-i-såna-där-jul-prydnader-eh…”

Innan jag hann avsluta fattade de två otroligt tillmötesgående expediterna självklart exakt vad jag menade och halade med ett stort leende fram en stor kloss för i princip inga pengar alls. Fantastiskt. Alltid roligt att bli glatt överraskad. Tydligen heter det ”oasis” och jag är inte direkt först med att ha köpt sånt. Fick höra att man kunde hitta det var som helst. Tji fick jag. Trodde att jag kommit på nåt…

Men vilken otroligt skön känsla att skära i! Helt grymt. Jag vet inte ens om jag kommer att använda det men det var verkligen som att dra en varm kniv genom smör.

Hade det inte blivit så smutsigt hade jag gladeligen jämt gått omkring med en bit oasis och en mattkniv i fickan.

Kanske skulle uppfattas som lite socialt utmanande dock i fall man drog upp en bit och började tälja när man kände för det?

Baby, I love your way

Alma sover och Ulrica är ute. Datorn har virus och min dos av kulturnatta består av att jag ringt och röstat på Idol-Christoffer som sjöng Baby I love your way. Ingen höjdarlåt men ruggigt bra kille. Skönt att vara 30 +. Nu får man sitta hemma och vara tråkig.

Försöker samtidigt krama ur det sista ur min upplevelse av Tanumshede. Svårt. Är lite ofokuserad och hamnar ungefär på samma ställe som tidigare.

På min bänk.

Att visualisera min upplevelse av platsen är inte helt smärtfritt. Det är krångligt.

Tänk om jag var lite mindre hämmad. Då kunde det blivit en hyfsad performance art ifrån min sida. Visualisera mina upplevelser av Tanumshede kroppsligt?

Tål att tänkas på.

Sitt livs kärlek

Platsen jag har är verkligen ingen lyckad plats enligt mig men jag känner att den börjar etablera sig som en "plats" för mig. Jag har någon slags relation till den nu. Och undrar om den inte börjar smyga sig på lite...

Det är som när man hör en värdelös låt alltför många gånger. Man tycker inte om den men till slut sitter man där och märker att man omedvetet håller takten... Eller den enerverande snubben som aldrig ger sig i jakten på sitt livs kärlek. Han får nej hela tiden men han ger aldrig upp. Sitt livs kärlek får man ju kämpa för lite!? Tjejen som är objektet för hans uppskattning gör allt för inte uppmuntra hans beteende och tycker bara att han är en idiot.

Men till slut så vänder det. Helt oförklarligt så kan det göra det. Låten uppmanar till att hålla takten. Kille och tjej lever lyckliga hädanefter.

Och jag, jag börjar gi... Jag börjar gill-... Är det så att jag börjar gilla Tanumshede?!

Näh, det är det inte. Men jag har tänkt på det så mycket att jag har fått en relation till platsen.

Samma sak med låten. Samma sak med kärleken.

Konstigt att det kan vara så.